Ska berätta en liten historia..

från noll till fyra var allt var bra , skrattade och var inte rädd för nånting, förutom mörker.

efter dagarna,månaderna,åren gick så började jag höra massa saker. trodde livet var så, men en dag gick de för långt , jag blev rädd för bildörrarna som stängdes igen bakom mig, av alla fotsteg som gick snabbare och snabbare bakom mig, av de ständiga skriket på mitt namn. inbillningen gjorde mig trasig till slut.

ingen visste, inte ens jag förstog ifrån början.

åren gick , jag försökte berätta men ingen förstog

min bästa vän var min räddning.

innan

kände jag mig så sviken, bortglömd och hatad

jag har alltid känt mig överflödig för att ingen hade tid,

jag grät ögonen ur mig, men ingen fanns bredvid.

ett ord, en följande tanke, till situation

skadar mig

från förr jagar skräcken än idag ibland

mörkret kommer närmare, närmare än vad man tror

vem stannar när stormen blir för stor?

vem torkar mina tårar när stormen blir för stor?

vem tar emot mig när stormen blir för stor?

oj.. historian blev till frågor..

jag är inte världens bästa ängel, jag är inte mammas lilla flicka , jag är inte fläckfri , men jag lever !

hade mkt att skriva men inget kommer ut .

skiter i de hära.

...utan anledning just nu. kan man det?
det känns så jäkla patetiskt ibland, när man inte riktigt vet varför man är det. :s

och jag vet inte vad jag ska skriva heller för att rensa tankarna, riktigt.

vart ska jag börja någonstans?

det finns ingenstans att börja, och ingenstans att sluta.

det är lika bra att inte säga något, för tungan knyter sig när man ska säga det, och fingrarna..det går helt enkelt inte att ens skriva det.

vad nu Det nu än är för något.

FUCK ALLTIHOP!

skit blogg , skit allting!

varför ge sig på att skriva när man ändå inte får ut nå !

HATAR DET HÄRA !

japp, de är de..

Lovade Sanne att skriva ett blogginlägg innan jag, tobias, pappa, la & lisa åker till Thailand så får ja skriva ett snabbt nu eftersom vi åker imorrn redan :) .

ja.. det har hänt en del sen sist, den 15e oktober flyttade jag o tobias till den här lägenheten, men ja de vet ju alla nu men :p ... sen så typ..ja.. ne de kanske inte hänt så  mkt egentligen XD haha.. lillesyrran har hunnit blive 9 månader i söndags :D riktigt stor tjej nu! kryper för fullt & går när som helst :) ..

nej men fan.. vet inte vad jag ska skriva..

jaja.. idag iaf, vaknade vi runt 10 kanske, ungefär. vid halv 1 ungefär drog vi ut på ljusdal o handla lite, bla. nya skor till mig som ja tänkte ha nu i Thailand som ja hoppas ja inte får skavsår på :) ^^ .. sen typ.. duscha ja, drog till mamma o va där en stund, sen vid 5 gick ja hem o då va tobias mamma, pappa o mormor hemma :) fikade, prata lite o sen kom hans morbror. haha hela släkten nästan! sen så blev de äta..ja vafan gjorde jag mer då? :s .. klockan blev sent då, 9 kanske.. ja sen vet ja inte vad ja gjort nästan.. packade nästan allt typ, kom hem från statoil för en liten stund sen bara, va o köpte en till tändare :p eftersom jag inte får ta med mig en i handbagaget (elr hur de nu stavas) , så tänkte ja lägga en i stora väskan ! haha, man måste va lite klyftig ibland ;) ..

jag är skit nervös !!

har inte varit dit på 4 år :( .. har lovat mig själv att bada i havet åtminstone EN gång! :) så ja kommer över den där förbaskade bög rädslan för hav nångång :( är bara där jag kan komma över den..

meeeen, sen händer de nå riktigt underbart där å under tiden vi är där ! ;) hihi .. mer info om de dåååå :) ...

yeye.. jag måste lägga mig nu, fan ska upp 5 ! :S brorsan kommer o hämtar oss halv 7 ungefär så måste ha hunnit gjort mig klar o ätit frukost tills dess..

flyget går 13.40 ,är framme 6 på morgonen i Thailändsk tid .__. JAG MÅSTE SOVA PÅ PLANET!!

men men, kommer till Sverige igen den 25e kl 6 på morgonen igen :) är väl i ljusdal vid 11-12 tiden kanske..

men men, de här var ett värdelöst inlägg!

ha de bra här i pendelvädret i Sverige :D ska sola hela tiiiiiiiiiin ! nästan :) hiih.

äh puss på er ! å gonatt. :):):) ÖVERTRÖTT!

14/4-10

jag älskar dig tobias edlund mest av allt i hela världen! <3<3<3

"Minnen dyker upp lite här och där och varstans,

mamma och pappa, ni finns inte till hands .

Jag vill ha eran kärlek men den finns nånannanstans,

jag har letat och sökt och jag har letat lite till."

en liten bit ur en av Shortys texter,

den passar så bra, om man byter ut just mamma & pappa,

och sätter in en gammal väns namn istället.

ja, jag har letat och sökt svaren på varför det blev såhär,

men utan dig vill ja inte leva , för jag går alltid runt halv .

du var min andra halva.. du var min syster, min själsfrände,

min högra hand .. ja känner livet börjar svika

mer och mer utan dig.

luften är så svag , tråden är så himla skör..skörare än förr.

jag önskar varje dag att jag hade dig kvar,

att jag hade min syster kvar som alltid fanns där,

som alltid lyssnade och torkade mina tårar.

"För det var hon, det var Malin som fick mig att stå.

Det blev hon, det blev Malin, som fick mig att förstå

att jag har mer kärlek, mer förståelse att kunna ge

och att jag vet att om jag kämpar så kommer jag se mer.

Om jag i framtiden hälsar på dig någon gång,

skulle du stå med öppna armar än en gång?

Och få mig att skratta som du fick den där gången,

med kortspel i handen eller bollen i luften.

Du lärde mig nya saker när jag kände mig knäckt,

och tänk på dom som bryr sig och dom som har respekt.

Jag skulle kunna ge hela världen till denna kvinnan om jag fick."

också ur en av Shortys texter, bytte bara ut namnen. passar så bra ..

Livet är hopplöst och saknaden är stor,

jag vet inte längre hur jag ska göra,

eller hur jag ska säga mer för att allt ska bli bra.

blir det någonsin det? blir det någonsin bra igen?

Jag blev fråntagen mig min barndom & ungdom,

men vid 12 års ålder hittade jag en människa

som snabbt blev min bästa vän, min högra hand.

jag kunde berätta allt för henne, hon lyssnade

och torkade bort mina tårar, hon gav mig en axel

att luta mig emot som jag i många år hade saknat.

Men nu, när jag är 19 år så gick vi åt skilda vägar.

vi tappade varann på vägen, vi gick åt olika håll.

jag tappade min bästa vän, min syster, min högra arm.

jag har inte längre någon axel att luta mig mot,

jag har inte längre någon jag kan berätta allt roligt för som händer,

för ingen har samma humor dom dig.

jag biter mig också i läppen när det kommer till

den humorn som bara du och jag har, som bara vi förstår.

du sa för ett tag sen att det handlar om att antingen bita eller gråta,

jag försöker bita så länge jag kan, men ibland så gråter jag,

jag gråter så mycke att jag ibland tappar luften.

jag blir en liten och trasig flicka igen som inte kan hitta lugnet.

alla sår rivs upp igen, dom såren jag i flera år har försökt

limma ihop för att kunna överleva.

För snart ett halvår sen träffade jag en otroligt

omtänksam och underbar kille,

kärleken till honom växte fort och jag

fann ganska fort tycke för honom och kunde berätta allt för honom.

han kom in i mitt liv som en ängel från ingenstans,

och lyste upp mina mörkaste dagar.

jag har hans axel och hans kärlek,

och det räcker gott och väl.

men jag går fortfarande halv utan min andra halva,

jag har blivit instängd i mig själv igen och jag

vet inte om jag vågar leva och andas rent.

jag inbillar mig och hör röster om att inte

äta min medicin för det gör mig sjuk,

men sanningen är den att jag blir sjukare utan den.

den dövar min psykiska smärta och fyller ut tomrummet

inom mig litegrann, men det finns fortfarande mycke

tomrum kvar, det är som ett stort svart hål utan dig.

Det jag försöker säga är att själen och hjärtat

gör ont utan dig, det skaver så hårt utan min bästa vän..

Det kommer alltid finnas en stor saknad inom mig som ingen annan någonsin kommer kunna uppfylla på samma sätt som en person har gjort i många år ..

hon som inte längre varken vill se eller känna på mörkret

ge mig friheten

ge mig ett friskt liv

! 

  .. ja , hon saknar jag så otroligt jävla mkt! :'( önskar jag kunde göra nånting för att få tillbaka henne , men hur fan ska jag kunna göra det ? jag svek henne med att flytta upp igen till Ljusdal . jag "gav det inte ens en chans" - som hon själv sa . men jag gav det visst en chans , enligt mig . jag försökte göra så gott jag kunde av den lilla energin jag hade , men de räckte inte till :'( och jag är så otroligt ledsen för det . för pga det , miste jag min absoluta bästa vän , min andra halva .. jag vet inte vad jag ska göra , känns som jag gett allt , men vad får jag tbx ? nothing .. 

det är så mycke jag vill skriva men det ser så fånigt och dumt ut när jag läser det så jag raderar det lika fort . det är så mycke jag vill säga till dig , men det känns som att det inte är någon idé längre :'( .. jag vet inte om du läser det här men det skulle nog inte göra sån stor skillnad ändå , för allt verkar vara kört redan ;( ..

jag måste få ut massa saker , frågor , känslor , men jag har ingen att vända mig med just dom , för det finns bara en som jag kan göra det & hon bröt vänskapen med mig ..

asså shit , palla skriva här om hur man känner och mår . det spelar ingen större roll för ingen kan hjälpa mig ändå med det förutom hon .

jag slutar skriva här och går och lägger mig i sängen med min underbara pojkvän & kollar på NCIS istället ..

fan jag saknar dig Malin ... </3

Det var ett tag sen igen..

det var ett bra tag sen jag skrev igen o de har hänt mkt sen dess.. jag har tex. flyttat upp till Ljusdal igen, som jag absolut inte trodde ja skulle göra när jag flyttade ner.. men det funkade helt enkelt inte, jag behövde mina vänner o min pojkvän, o min familj! för man kan inte fungera som en människa om man inte kan prata med ngn..tyvär blev de så men ja..

lyssnar på massa gamla svhiphop låtar, saknar tiden somfan! :( men de känns skönt att lyssna på dom igen..o en låt.. anton o affe - 26e december.. lyssnade inte på hela för ja klarade inte av de som ja trodde ja skulle göra, de gjorde för ont o ja kände att tårarna va på väg att komma men, ja stänger dom hellre inne..just idag iaf..

det finns så mkt jag vill skriva men som inte kmr fram när ja väl sätter mig ner för att göra det. de finns så mkt hat, ångest, rädsla som ja vill få ut men de är som en vägg står imellan, ja får inte ut nå.. ja vill bara skrika ut allt o gråta..men händer det? nej. ja vet inte va ja ska göra.. men, ja orkar inte bry mig längre, ja lägger ner..

ska dra o se på tv, hör av mig nån annan gång o dag när ja får ut mer o skriva..

byebye!

Jag Älskar Dig Tobias Edlund <3

.. ja de är stundens tankar, vad ska jag göra? vad är bäst för MIG? är det att bo här nere med min bästa vän o känna sig friare, eller att bo i Ljusdal som kväver mig i djup ångest men ändå har älskade pojkvän, familj o vänner där? det finns så många saker jag tänker på men kommer aldrig ut.. fan... de här ju min allra Första Egna lägenhet.. jag vill sätta upp fina tavlor som de är massa kort på gamla minnen på, tända ljus, laga egen mat som jag själv äter o nöja mig med några fina pratstunder med nära å kära... de finns så mkt mer jag vill, men som aldrig når ut.. jag mår illa o är yr, vet varken ut eller in mer.. när jag saknar dig så svider de, när jag inte har dig vid min sida så gör de för ont.. jag får kalla kårar av att veta att livet är skört..

i mitt inre kaos som exploderar om o om igen så finns en röst som skriker, - hjälp mig!

jag trodde jag kunde klara de här själv, att kunna vara vuxen o klara mig själv, men verkar det så? tankarna o känslorna säger ngt annat ...

I'm falling apart...