jag måste skriva av mig lite.. jag känner mig rastlös men ändå inte, jag har ingen ork till nånting.. känns som allt glider av mig som ett bananskal, jag halkar av.. . det finns ingen återvändo nu , nu är det försent, på riktigt.

jag mår bara sämre och jag mår inte bra. mitt psyke fuckas upp av alla tomma fucking svar.

jag har en underbar kille, men vart ska jag hitta det som lugnar mitt sinne, som kan lugna det psykiska som gör så himla ont. nånting saknas och mitt hjärta känns halvtomt.. tårarna jag fäller nu kan bygga en flod. jag mår sjukt kasst, det är inte vad jag vill, jag vill inte minnas det här en gång till. All ångest o smärta , de spränger o hettar. jag är inte som er, jag är inte som de flesta.

Och jag får leva med det här varenda jävla dag. på grund av era fel får jag betala hela livet , så lyssna noga nu för mitt öde är redan skrivet. blev jag född av dig, till Guds bästa barn? men du skapade ett helvete, vad har du till försvar?

jag vet inte om jag ska älska eller hata, och som jag sagt tidigare, allting kommer tillbaka.. jag har så många frågor men är rädd för att ställa dom,  så fort jag börjar visa känslor börjar svarta cirkeln snurra runt..

jag vill slippa råttorna i bröstet, flickan som skriker, kritiserar, hotar. vart tog mitt liv vägen o när ska det vända?

var finns den ängeln som finns där i alla lägen ?