hejsan alla.

vi skulle egentligen åka till Köping tidigare men de vart inte av pga isig framruta på bilen o så ..

sitter på Synnöve's dator och lyssnar på Kill Hannah - Lips like morphine :> igen! :D haha, riktigt nice är det faktist. ringde morsan tidigare också, hon o brorsan hade kollat på resa till Paris igen när hon fyller år, men jag kommer aldrig palla med stressen att springa runt hela tiden och göra allt på en dag som jag vet att det kommer att bli. vill hellre ha en solsemester där det är lugnt och skönt, men ja, det är inte jag som bestämmer. hoppas det blir bra bara :> thihih.

vet inte riktigt vad jag ska skriva, men måste få ut lite känslor, de behövs, de måste ut, de bara måste..nu..

jag saknar ditt leende, jag saknar ditt skratt, jag saknar ditt ansiktsuttryck som du hade första gången vi träffades, när du vaknar på mornarna.. jag saknar allt. men ändå så får de ett skärande sår i själen, hjärtat, när jag tänker på det. för det gör ont, riktigt ont.. och jag vet inte varför heller, men det gör ont och jag vill inte tänka på det även fast det går runt runt i hjärnan på mig helt ofrivilligt. jag hatar det, riktigt HATAR det! hur ska jag göra för att det ska gå bort? hur ska jag göra för att det inte ska skära i själen mer? jag vet inte.. jag vet inte ett jävla skit mer.. och det stör mig somfan att inte veta nånting. för som sagt, - det gör ont. jag önskar jag kunde hålla det bortom mig, bortom syn och håll, då jag kan sluta tänka, det blir helt fritt.. fritt från allt skärandet i själ och hjärta.. jag längtar efter det så mycke.. det riktigt kliar i fingrarna på mig, jag vet inte varför. handlederna också, och i bröstet. är det hallucinationer? vanföreställningar? nej , det kan det inte vara. men det kliar, underifrån. riktigt skakar gör det. det är hemskt, men om det är vanföreställningar eller liknande så skulle jag inte kunna sitta här och skriva om det. men det är något åt det hållet för det här är inte verklighet. det här är inte på riktigt. är van, de skaver i själen. det är på väg, en stor våg av ångest och rädsla, panik inombords. det är på väg, jag kan inte förstå det. men det är sakta men säkert på väg och det skrämmer skiten ur mig. för jag får inte få det nu, inte här. jag måste stå emot, hålla för masken. men det kliar så det skriker om det, det är råttor i bröstet, det kryper ända till handlederna, ända ut till fingertopparna. jag skakar när jag skriver, jag skakar hela jag.. vad ska jag göra för att det ska sluta? - jag har ingen jävla aning.. det är bara att vänta till attacken kommer, om den gör det eller om det bara är för att skrämma mig? - jag vet inte nu heller.. jag är helt omtumlad inuti mig, helt förstörd av skakningarna, råttorna som kliar i bröstet som sprider sig överallt utan att jag vill det. jag vet inte hur jag ska få bort det, hur jag ska överleva ett liv full med råttor i mig, i hela kroppen. men jag ska försöka, för det är det jag måste göra. jag måste överleva det här. JAG MÅSTE ÖVERLEVA!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
~

Sometimes I feel I've got to Run away
I've got to Get away
From the pain that you drive in the heart of me
The love we share
Seems to go nowhere
I've lost my lights
I toss and turn I can't sleep at night

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ska berätta en liten historia..   från noll till fyra var allt var bra , skrattade och var inte rädd för nånting, förutom mörker. efter dagarna,månaderna,åren gick så började jag höra massa saker. trodde livet var så, men en dag gick de för lån...

...utan anledning just nu. kan man det?det känns så jäkla patetiskt ibland, när man inte riktigt vet varför man är det. :s och jag vet inte vad jag ska skriva heller för att rensa tankarna, riktigt.   vart ska jag börja någonstans?   det fi...

japp, de är de..   Lovade Sanne att skriva ett blogginlägg innan jag, tobias, pappa, la & lisa åker till Thailand så får ja skriva ett snabbt nu eftersom vi åker imorrn redan :) .   ja.. det har hänt en del sen sist, den 15e oktober flyttade ...

"Minnen dyker upp lite här och där och varstans, mamma och pappa, ni finns inte till hands . Jag vill ha eran kärlek men den finns nånannanstans, jag har letat och sökt och jag har letat lite till."   en liten bit ur en av Shortys texter, ...

Det kommer alltid finnas en stor saknad inom mig som ingen annan någonsin kommer kunna uppfylla på samma sätt som en person har gjort i många år ..           hon som inte längre varken vill se eller känna på mörkret ge mig friheten ge...